Hur blir man bra? Filosofisk övning

Förutom det där tjafset om 10000 timmar ni vet, hur blir man egentligen riktigt bra på något? Är det omöjligt att vara bra på flera olika saker (eftersom man då inte lägger en hel livstid på att träna en enda sak)? Visst, det är ju inte lögn. Men inte handlar enbart om tiden man investerar. Alla som gjort saker väldigt mycket blir inte världsmästare eller superexperter. Tycker jag. Ibland tror jag nästan vi underhåller en del myter oavsett sanningshalten bara för att kunskap skall vara lite magiskt och upphöjt.

Fast ändå... Hur utvecklas man bäst? Ingen vill väl stagnera egentligen. Vad är framgångsreceptet i att utvecklas? En del ger ALDRIG upp. Somliga verkar ha förmågan att förstå saker innan alla andra. Vissa är helt enkelt snabbtänkta, väldigt logiska eller fruktansvärt flitiga. Sådana saker som jag kan fundera på ibland. Och hur vet man då när man är duktig på något? Vems bedömning kan man lita på. Är man bra om omdömet säger att man är det? För bra vill jag ju såklart vara. Helst på allt. I min yrkesroll, i mitt skapande. Det är ju också det som i viss mån gör att jag kan ge det utrymme (=om jag kan ta betalt går jag mindre back). Eller är det egentligen ett svepskäl? Bekräftelsejunkie? 

dalbyokt1

Veckan har inneburit undervisning i kommunikation/ledarskap/gruppdynamik. Alltid intressant. Nya grupper och nya infallsvinklar varje gång. Det har varit planeringsdag; utvecklingstankar av organisationen på kliniken och i läkargruppen. Därtill ett par barnkalas, foto-smink-stylingaktiviteter och dans/löpning. Himla tur att inte familjen har två aktiviteter var, fattar inte hur andra överlever det där. Jag klämde förresten fingret i ytterdörren när jag skulle hänga ut ballongerna till kalaset. Hoppsan vilken enorm kraft det var i dörren! En av nerverna i fingret blev nog lite klämd, känseln är inte densamma. Haha. Underligt klumpigt när jag stickar, fingret sover å missar vart garnet är. 

Bilderna tog vi i lördags vid Dalby. Hade egentligen tänkt gå lite djupare in i skogen, men ljuset försvann fort och vi hade en analog kamera och två rastlösa barn att ta hänsyn till. Ibland kommer man långt med ett halvdant försök också;-) 

Bilderna tog vi i lördags vid Dalby. Hade egentligen tänkt gå lite djupare in i skogen, men ljuset försvann fort och vi hade en analog kamera och två rastlösa barn att ta hänsyn till. Ibland kommer man långt med ett halvdant försök också;-)