Hejdå pappa

Har försökt skriva här mer än en gång, men backat. Känner ändå att jag behöver säga det på nåt konstigt vis. Here goes..

Veckan som varit har innehållit avsked. Ett förhållandevis hastigt sådant med allt vad det innebär. Verkligen ett "här och nu", man får ta en minut i taget och släppa allt annat. Overklighetskänslor, mycket känslor, total tomhet inuti. Telefonsamtal nattetid. Allvarsamma stunder med sjukvårdspersonal. Intensivvård, anhörigrum, ett rum för sista avsked. Blöta näsdukar och letandet av papperskorgar. Kvarblivna tillhörigheter till de anhöriga som man inte har en aning om vad man ska göra med. Man är klarvaken och dimmig på en och samma gång. 

Å så allt det där som kommer efteråt. 

hejdåpappa

Min relation till pappa tog slut här. Den kan inte byggas på mer, inte ändras. Men jag vet att du har ro nu och det är en tröst. Sov gott, lilla pappa.