Det där med kropp och själ

Min drog på jobbet är nog att studera varje människas inneboende energi och livsregler. I alla fall kan jag göra det som ett tillägg. Jag gör ju ganska mycket annat medan jag spanar, haha. Läser man tidningarna är det nog mer en allmän uppfattning att jag som läkare sitter vid datorn, plitar lite recept och journaler, säger nej till intyg, struntar i att lyssna in patienternas behov och är allmänt ointresserad av människor (förutom då jag får stoppa i dem läkemedel). Det där sista är verkligen en populär vinkling som envist hänger sig kvar. Jag antar att världen blir lättare att förstå för de flesta människor om vissa yrkeskategorier är konsekvent "goda" eller "onda". Jag har i vilket fall aldrig känt igen mig i det där och blir ganska trött på att få jobba runt denna uppfattning som faktiskt kan vara i vägen när man vill försöka komma någonstans tillsammans.  

körsbärsblom

För mig med bakgrund som rehabiliteringsspecialist blir det ett särkilt fokus att ta reda på om människan framför mig kan utvecklas och förflyttas i någon särskild riktning medicinskt/psykologiskt, samt vad som i så fall skulle krävas för att den personen tar sig dit eller i alla fall börjar överväga sina möjligheter. Detta kan låta väldigt abstrakt i ord, men det handlar om termer som kognitiv flexibilitet, självtillit, motiveringsarbete, acceptans, reflektionsförmåga kombinerat med vad som rent kroppsligt är möjligt utifrån sjukdomstillstånd och läkningsprocesser. Det finns "mallar" för hur kroppen rent biologiskt är uppbyggd och läker efter skador. Och så finns det det där andra. Kombinationen blir komplex men med ett tränat öga går det faktiskt ibland att något sånär förutsäga vad som kan hända i olika faser, både i kroppen och i själen (en del gillar ju att dela upp dem så:) Vissa saker går att påverka, men inte allt. Det är också något som man kan missuppfatta när man läser tidningen. Jag tänker då på allt det där skriveriet om hur man "gör rätt", som om det i varje enskild situation fanns ett rätt som löste alla problem. Pyttsan, vilket marknadsföringstrick tänker jag. Om det finns något som är sant här i livet så är det just att det inte finns bara finns ett sätt eller en väg som är rätt. Tänk att människan kan lägga så mycket energi på att leta efter den där perfekta lösningen. Det är fascinerande, men förödande. 

skuggmönster

Det ger mig tillfredsställelse att leta efter det där som gör att du är du. Om någon härmade vad du sade och hur din kropp rörde sig skulle det ju ändå inte riktigt vara du. Det där andra, liksom. Har ni tänkt på hur det kan lysa och glittra inifrån när man pratar om någonting man bryr sig mycket om? Har ni lagt märke till hur lätt det försvinner när vi är rädda/arga/hotade? Livsglädjen, drivkraften, energin som kommer och går. Tänk att den kan användas medvetet och överföras till fler arenor i våra liv. Under tiden jag pratar doseringar, bekräftar symptom, undersöker nervskador och beskriver röntgenbilder och informerar om förväntade framtidseffekter har jag alltså även en annan målsättning (eller arbetsförmån om man väljer att se det så); att spana livsglädje och energi hos människor. Den smittar sedan av sig åt båda hållen och blir en bonus som gör skillnad. Eller det är i alla fall tanken. Nu vet ni hur de kan det se ut och låta inuti en svensk doktor. 

gubbeniträdet